| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRLÖPNING förlø4pniŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. (till 2, 3; i bet.: fall av l. exempel på förlöpning) -ar.
1) spelt. i biljard; motsv. FÖRLÖPA I 1 b, II 1 b: handling(en) l. förhållande(t) att förlöpa sig. Holmberg (1795; under trois). Lindskog Spelb. 323 (1847).
2) motsv. FÖRLÖPA II 2 b: handling(en) att förlöpa sig; äv. konkretare: överilning, obetänksamhet; i sht om handling l. yttrande o. d. varigenom ngn (av obetänksamhet l. överilning) förgår sig mot överordnad, mot det passande, mot god ton l. dyl. Denna sångstrid med alla dess öfverilningar och förlöpningar. Böttiger 5: 206 (1871, 1874; om striden mellan Gamla o. Nya skolan). Mot Thorilds brutala förlöpningar satte .. (Kellgren) snart en finkänslig naturs tystnad. NF 8: 586 (1884). I Helsingfors levde man i ständig oro för studenternas förlöpningar. Lagerlöf Top. 292 (1920).
3) [jfr FÖRLÖPA I 5] elektrotekn. vid elektrisk kraftledning: förlust av elektrisk kraft (till följd därav att vissa kraftlinjer gå utanför elektromotorn), ”läckning”, svinn; i ssgn FÖRLÖPNINGS-PROCENT.
Spalt F 2924 band 9, 1927