Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II 1 b, c, II B) FÖR-LÄSA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.1 [jfr t. verlesen]
1) (†) uppläsa. GR 10: 264 (1535). Ridderskapet sampt Magistratens suplique förlästes hwars innhåld och begiäran .. war (osv.). KFÅrsb. 1913, s. 216 (1711).
2) (föga br.) refl.: läsa galet l. orätt. Möller (1790). Dalin (1852).
3) refl.: läsa för mycket, fördärva sig gm (för mycken) läsning; förr oftast: bliva konstig gm för mycken läsning. Dalin Arg. 2: 240 (1734, 1754). Schultze Ordb. 2544 (c. 1755). Studenter, .. som förläst sig på tysk mystisk litteratur. Lamm UpplRom. 1: 96 (1918).
4) [jfr t. student, benämning på häst som lider av stilla koller] i p. pf. förläst l. (numera knappast br.) förläsen med adjektivisk bet., eg.: skadad till sitt förstånd (virrig, konstig, fnoskig) gm för mycken läsning; numera oftast med försvagad bet.: som läst för mycket o. till följd därav är blek, mager o. bortkommen i det praktiska livet. Lik en Vurm eller en förläsen Tok. Dalin Arg. 1: nr 14, s. 5 (1733). KLilljebjörn Hågk. 8 (1838). I .. det egentliga glada Studentlifvet deltog jag sällan eller aldrig, och ansågs äfven derföre för folkskygg, förläsen och besynnerlig. Tegnér (WB) 8: 327 (1839). En gammal förläst magister. Kindblad (1871). Den ofta förläste och opraktiske skolynglingen. PedT 1897, s. 373.
(II 1 a α) -LÄSA, v.2 (†) innelåsa; låsa. Månge Judar .., som een långan tijdh warit försperrade och förläste i Caszpiske Dahlen, och omsider igenfunne. RelCur. 36 (1682). jfr: Det Fahlcrantz tillagda infallet om de stängda dörrarna på universitetsbyggnaden, att äfven de voro förlästa. NF 17: 1266 (1893).
-LÄSTHET04~1, äv. (i sht i Sveal.) 03~2, r. l. f. egenskap(en) att vara förläst (se FÖR-LÄSA, v.1 4). Schéele Själsl. 243 (1895).
(II B) -LÄTTA. (†) lätta.
1) eg.: göra lätt(are). Rådhit j Lubke lata fast forlätta hammaren (dvs. göra myntet lättare?), och forringa pagamentit j theris mynt. GR 7: 386 (1531).
2) underlätta, lindra, mildra; hjälpa. Atj förlette oss med thet företagna arbete j gruffuon. GR 7: 188 (1530); jfr 3. Ändoch the Samweten förlätta wille, haffue the them doch meera beswärat. PJGothus Conf. G 6 b (1581). Kunglig nåd .. Förlättar ingen bevilljning? CAEhrensvärd Brev 2: 414 (1800).
3) befria (ngn från ngt som tynger); rensa (magen). Och skal tu .. (före gästabudet) om nöden så fordrar, förlätta titt lijff. Hambræus Erasmus B 4 a (1620). Här må jag .. / Min Hand förlätta af dät tunga Morde-Swärd. LykkoPris B 3 a (1689).
(II 3) -LÖJLIGA0400 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade. [till LÖJLIG] göra löjlig, göra till ämne l. föremål för åtlöje, håna, begabba. Hasselroth Campe 216 (1794). (Religionens) läror förlöjligas. Lehnberg Pred. 2: 56 (c. 1800). Hans magnificens beskyller mig .. för att hafva velat nedsätta, kasta skugga uppå och förlöjliga rektorsämbetet. Tegnér (WB) 3: 186 (1818). En annan svensk sed .., som .. ofta blifvit förlöjligad, duskålen. Nilsson FestdVard. 43 (1925).
(II A) -LÖKNA, v., sup. -at. [efter t. verläugnen; jfr LÖKNA] (†) förneka. Petreius Muskow D 4 b (1608). Griska lät tå honom .. föra vth på torget, .. achtandes låta honom ther halshugga, hwar han icke wille thz förlökna, som han hade vtsagt. Dens. Beskr. 2: 203 (1614). VDP 3/3 1709, s. 866.
(I 2) -LÖN. [jfr mnt. vorlōn, mnl. voorloon] (†) första belöning. Ändteligen får Compagniet för et Dussen Skälskin 2 Dal. af det almänna, såsom förlön, eller nådig tack för besväret. GbgMag. 1759, s. 110.

 

Spalt F 2917 band 9, 1927

Webbansvarig