Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRDENSKULL fördän4skul l. fœr-, stundom skrivet ss. tre ord o. uttalat 0 4 4, adv. o. konj.
1) (i sht i skriftspr.; jfr dock b) ss. demonstr. adv.: för den sakens skull, av den orsaken, på grund därav, därför. GR 10: 185 (1535). För then skul skal Herren tin Gudh welsigna tigh j alla tina gerningar. 5Mos. 15: 10 (Bib. 1541). Kyrckiogårdarna måste wäl ombyggas .. Förthenskull åligger Församlingens Ledamöter .. at (osv.). Kyrkol. 18: 8 (1686). Pudens var till lynnet gammalromare och republikan. Det dolde han icke, och hade fördenskull länge dagligen väntat döden på kejsarens bud. Rydberg Sägn. 45 (1874). Lagerlöf Holg. 2: 182 (1907). — särsk.
a) med syftning på en efterföljande att-sats, mer l. mindre närmande sig konjunktionell anv. (jfr 3). Än thå ath i .. icke willie gilla honom (dvs. Västerås recess), szå skeer thet dog ecke forthenskull, att han szå oskäligha giord är. GR 5: 177 (1528). (Hunden till anden:) Det var inte heller därför, som jag ville hålla dig kvar, utan fördenskull, att det blir tomt i stugan efter dig. Lagerlöf Holg. 1: 220 (1906).
b) (ngt vard.) förbleknat, övergående i bet.: vad den saken beträffar, för övrigt. Poppius, och jag med fördenskull, har icke litet gormat öfver att man ej lemnade mig i fred. Berzelius (1838) hos Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 225. Å, fördenskull är jag icke stort finare själv efter min färd. Hallström K11 6 (1918). Östergren (1923).
2) (†) ss. relativt adv.: på grund varav, varför. Thesse föreslagna medel syntes Konungh Fredrich i Danmarck olijdeliga, fördhenskuld han ock straxt affärdade sin Krijgzmacht. Girs E14 68 (c. 1630). Eneman Resa 1: 143 (1712).
3) (†) ss. konj.: därför att, emedan. GR 24: 553 (1554). Jag skrifver ingen annan till än min käre farkär, fördänskul jag inte vet, om något bref kommer fram. Ekeblad Bref 1: 424 (1655; rättat efter hskr.).

 

Spalt F 2479 band 9, 1927

Webbansvarig