Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FYSIONOM fys1ionå4m l. fy1s-, l. -iå-, stundom -iω-, stundom fyʃ1o- l. -å- l. -ω-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta stavat phys-. fysiognom 18451901. fysionom 1908 osv. physiognomus 1737)
Etymologi
[jfr t. physio(g)nom; till FYSIONOMI]
1) (i fackspr.) person som förstår att av människors (djurs) fysionomier bedöma deras karaktär l. andliga egenart. Bliberg Acerra 28 (1737).
2) bot. person som är skicklig i (studerar) växtfysionomik; företrädesvis i ssgn VÄXT-FYSIONOM.

 

Spalt F 1928 band 9, 1926

Webbansvarig