| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FYNDIG fyn3dig2, adj. -are. adv. -T.
I. om person: påhittig, snarfyndig, uppfinningsrik, fiffig, fintlig, skarpsinnig; äv.: som lätt finner råd l. utvägar, snarrådig; om sak: som röjer l. är uttryck för dylik egenskap. Swedberg Schibb. 280 (1716). Franzén Skald. 1: 327 (1824). Jag är kanske fyndigare och bildrikare än du (Franzén). Tegnér (WB) 8: 453 (1837). Ett fyndigt påhitt. Rydberg RomD 52 (1877). De dikter .. (Chaucer) skrev .. voro .. ofta fyndigt funna. Sylwan (o. Bing) 1: 123 (1910). — jfr KONST-, ORD-, RIM-, RÅD-, SNABB-, SNAR-FYNDIG. — särsk.
a) (†) i förb. med prep. på. Fyndig, men på sladder. Bergklint Vitt. 41 (1773). Icke är jag så synnerligen fyndig på liknelser. SP 1779, s. 78.
b) om ord l. yttrande: innehållsrik, betydelsefull, träffande; numera bl. i det från 1880 o. 1922 anförda ordspråket. (Sv.) En fyndig önskan; (t.) ein Wunsch der viel sagen will. Möller (1790). Få ord och fyndiga äro bättre än nya och myndiga. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr: Bättre få ord och fyndiga än många och myndiga. Östergren (1922).
II. bärgv. som innehåller malm (l. annat nyttigt mineral), malmförande; numera bl. om den del av det vid gruvdrift brutna bärget som innehåller malm o. d.; förr äv. om trakt o. d. där malm o. d. anträffas. Grängesberget är en stor Malm-trakt .., men det fyndigaste är innom Grangärde. Hülphers Dal. 628 (1762). När gångar hysa malmer kallas de af Bergsmän fyndige. Bergman Jordkl. 110 (1766). Huruvida malmlagret (vid Segersten) i hela sin längd är fyndigt kan ännu icke afgöras ensamt ur de magnetiska kartorna. Fennia XIV. 8: 10 (1899). Medelst elektromagneter .. utdraga och skilja järnmalmskornen (det fyndiga) från den medföljande bergarten (det ofyndiga). LfF 1911, s. 57. — jfr MALM-, O-FYNDIG.
Spalt F 1890 band 9, 1926