Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FROMHET frωm3~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en; pl. (numera knappast br.) -er (Messenius Disa Dedik. (1611; i bet. 7 slutet), Bremer Brev 2: 186 (1842; i bet. 5 a), Dalin (1851)).
Ordformer
(from- 1526 osv. froom- 1587)
Etymologi
[fsv. fromhet; jfr d. fromhed, mnt. vromheit; avledn. av FROM]
sbst. till FROM.
1) (†) till FROM 1: tapperhet. Schroderus Liv. 177 (1626).
2) (†) till FROM 4: godhet, rättfärdighet; redlighet, rättsinnighet; ostrafflighet. Rettferdugheet, thet är fromheet, godheet, dandesheet. FörsprNT 5 b (1526). Man wäghe migh på een rett wågh, så skal Gudh förnimma mijn fromheet. Job 31: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: ostrafflighet). Fromheet får fulle skydd. Grubb 219 (1665). Sahlstedt (1773).
3) (†) till FROM 5 a: godhet, välvillighet, vänlighet. (Danskarnas) fromhet och godhet, som the hafve i sinnet emott the Svenske. RA 2: 121 (1565; ironiskt). Sant äret, at förbenämde Knees Galetzin .. bemötte alla sökande och klagande .. med en ogemen fromhet. Nordberg C12 2: 443 (1740).
4) (†) till FROM 6: mildhet, blidhet, vänlighet. Fromheet och sanferdigheet bewara Konungen, och hans säte beståår genom fromheet. Ordspr. 20: 28 (Bib. 1541; Bib. 1917: mildhet). Sahlstedt (1773). Alm(Sthm) 1803, s. 38. — särsk. till FROM 6 b: efterlåtenhet. Schultze Ordb. 1354 (c. 1755). Chenon Heywood 1: 179 (1772).
5) (mindre br.; se dock b) till FROM 7: fridsamhet, stillsamhet, saktmodighet, beskedlighet. Fromheet förbittrad, blijr offta raserij. Grubb 218 (1665). Schulthess (1885). — särsk.
a) (tillf.) konkret. (Mossor och lavar) äro beskedligheterna, fromheterna innom vextriket. Bremer Brev 2: 186 (1842).
b) (fullt br.) till FROM 7 a: Östergren (1922).
6) (numera knappast br.) till FROM 8: enfald, godtrogenhet. Asideerna trodde i sin fromhet dessa löften. Agardh ThSkr. 1: 53 (1843, 1855). Höjer Sv. 2: 898 (1879).
7) till FROM 9. (Sv.) Froomheet .. (lat.) sanctitas. Helsingius (1587). Synden är offta förklädd i fromhets skrud. Serenius Kkk 1 b (1734). Äkta kristlig fromhet. Fehr Und. 50 (1894). — jfr BARN(A)-, FARISÉ-, LEKMANNA-, SKEN-FROMHET m. fl. — särsk. [jfr motsv. anv. av mlat. pietas] (numera bl. ngn gg arkaiserande) i förening med gen. resp. poss. pron. brukat ss. titel; jfr EDER 1 b. Hwilken (dvs. komedien Disa) iagh Edhers Fromheeter wil haffua dedicerat. Messenius Disa A 2 b (1611). Schroderus Os. 1: 370 (1635). Bäckström DramStud. 13 (1870).
Ssgr (i allm. till 7): FROMHETS-EXEMPEL. särsk. (†): mönster av fromhet. Schroderus Os. 1: 621 (1635). —
(4) -GUD. (tillf.) om Balder. Der / satt Fromhetsgudens silfverbild. Tegnér (WB) 5: 151 (1821). —
-IDEAL. relig. Det pietistisktasketiska fromhetsidealet. AB 1896, nr 223 B, s. 2. —
-KÄNSLA. (i sht i högre stil) Din fromhetskänsla är förtorkad i den qväfvande jordluften. Wallin 1Pred. 3: 294 (c. 1830). —
-LIV. relig. Jag vill ej säga, att det hör till ett sannt fromhetslif, att man alltid skall känna bara glädje. Beskow Pred. 559 (1901). Norlind AMusH 102 (1920). —
-NIT, n. (i sht i högre stil) Hjärne K12 3 (1902). —
-TYP. teol. 2NF 11: 313 (1909). Kyrkan vill ge utrymme åt olika fromhetstyper. VLösen 1924, s. 145. —
-ÖVNING. (Birgittas) välgörenhet och fromhetsöfningar väckte uppseende. IllSvH 2: 79 (1876).

 

Spalt F 1568 band 8, 1926

Webbansvarig