Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FORT, adv. ssgr (forts.):
(4 b) FORT-BESTÅ, -ende; jfr -BESTÅND. [jfr t. fortbestehen] (i sht i skriftspr.) fortfara att bestå; fortfarande äga bestånd. Fortbestå oförändrad. Biberg 2: 406 (c. 1820). Ett vänskapsband, som intill ålderdomens gräns har fortbestått ifrån gemensamma ungdomsår. Atterbom Siare 4: V (1847). Kinas fortbestående såsom nation. Strindberg i Framtiden 1877, s. 478. Missbruket .. fortbestod i sin fulla styrka. Annerstedt Rudbeck Bref LXIV (1899).
-BESTÅND. [jfr t. fortbestand] (i sht i skriftspr.) till FORT-BESTÅ: fortfarande bestånd; jfr FORT-VARO. Atterbom Siare 5: 274 (1849). Redan vårt lekamliga lif, såväl i dess uppkomst som fortbestånd, är fullt af hemligheter. Rudin 1Evigh. 1: 431 (1868, 1878). Frågan om själens individuella fortbestånd. Rein Psyk. 1: 63 (1876).
-BILDA, -ning (se nedan); -are (NordT 1892, s. 564, Söderblom Gudstr. 27 (1914)). [jfr t. fortbilden] (i sht i skriftspr.)
1) till 2: utbilda (ngt) vidare l. ytterligare (till ngt), fortsätta utbildningen l. utvecklingen av (ngt); i pass. o. refl. äv. med intr. bet.: utbildas l. utvecklas vidare. Biberg 3: 81 (c. 1823). Pistillens nedersta del .. der .. (ägget), efter förutgången befruktning .., fortbildas till sjelfständigt frö. SKN 1842, s. 218. Utgående från de Kantiska åsigterna och fortbildande dem lärde Fichte, att … Björling Dogm. 1: 42 (1847).
2) (mera tillf.) till 4 b; särsk. i pass. o. refl. med intr. bet.: fortfara att bildas, alltjämt uppstå på nytt. CJHartman (1849) enl. Kindblad. Öfverfullhet hos magsaft-körtlarne .. hvilkas innehåll alltjemt fortbildas. Thorell Zool. 1: 34 (1860).
-BILDNING. [jfr t. fortbildung] (i sht i skriftspr.) till FORT-BILDA 1; äv. konkret(are). Agardh BlSkr. 1: 373 (1836). Undersökningar öfver christna troslärornas grund och fortbildning. Strinnholm Hist. 3: 871 (1848). Vising TrubDiktn. 26 (1904). Folkskollärarnes fortbildning i vetenskapligt hänseende. PT 1912, nr 250 A, s. 2.
-BILDNINGS-ANSTALT~02, äv. ~20. anstalt l. inrättning avsedd att vidare utbilda (meddela vidare undervisning åt) personer som redan erhållit den första utbildningen (den första undervisningen); ofta ss. motsats till de ”primära” undervisningsanstalterna, folkskolorna. FFS 1889, nr 35, s. 7. Den fortbildningsanstalt, som kallas Stockholms borgarskola. 2NF 3: 1176 (1905).
-BILDNINGS-KURS. äv. konkretare. Fortbildningskurs (för folkskollärare). Schmidt PedAnt. 1: 133 (1841). (De finländska) fruntimmersskolornas till studentexamen förande fortbildningskurs .. (har) kastat latinet öfver bord. Verd. 1890, s. 278.
-BILDNINGS-LÄROVÄRK~102 l. ~200. särsk. benämning på vissa (allmänna l. privata) lärovärk i Finl. som utgöra en överbyggnad på de egentliga flickskolorna (”fruntimmersskolorna”) o. ungefär motsvara högre lärarinneseminariet i Stockholm. FFS 1885, nr 27, s. 2.
-BILDNINGS-SKOLA, r. l. f. (i sht i Finl.) jfr FORTSÄTTNINGS-SKOLA. Hahnsson (1888). PT 1908, nr 256 A, s. 3.
(4 b) -BLOMSTRA, -ing (äv. konkretare). [jfr t. fortblühen] (i skriftspr.) bildl.: fortfara att blomstra, allt framgent blomstra. Palmblad Soph. 182 (1812, 1839). Med honom utslocknade den grefliga ätten .. på svärdssidan, men fortblomstrade på qvinnolinien. BL 5: 362 (1839).
-BRINGA, v. [jfr t. fortbringen]
1) (†) till 1.
a) frambringa. Palmcron SundhSp. 94 (1642). Sådane varor och tillverkningar, som .. omliggande land fortbringar. Thunberg Resa 3: 129 (1791).
b) fullfölja, genomföra. Stelle .. effther then förrädere hoop, att the theris onde vpsått .. ingelunde forttbringe kunne. GR 17: 309 (1545).
c) bringa (ngn) fram; hjälpa (ngn) fram; underhålla, uppehålla, uppföda, uppdraga. (Om din son är död, kan du) wara vthan stoor Vmsorgh, huru tu honom fortbringa skal. Palmcron SundhSp. 169 (1642). Man har många slag af Crocus, hvilka alla kräfia icke litet Omak at kunna fortbringas. Ahlich 19 (1722). Åtskilliga Lyckans Gunstlingar, som hon .. gynnat och fortbringat på ärans trappor. JAJägerhorn (1784) i FoU 20: 360.
2) (föga br.) till 2: bringa l. föra vidare; fortskaffa, transportera; äv. bildl. Skieppet .. hade lidit .. skada, så at vi thet näpligen fortbringa kunde. Humbla Landcr. 465 (1740). Uti vattenkulturförsöken kunna vi fortbringa växterna till fullständig mognad. LAHT 1881, s. 291; jfr FORT, adv. 1 c slutet. —
(2) -BYGGA, -nad (i bet. 2, föga br., NordT 1883, s. 628). [jfr t. fortbauen]
1) (†) fortplanta (se d. o. 1), föröka. Alle ofwanbe(mält)e Buskar (dvs. krusbärsbuskar m. fl.) kunna lätteligen fort byggias. Mollet Lustg. D 1 a (1651).
2) (mindre br.) bygga vidare; bl. i bildl. l. överförd anv. (Universitetsläraren skall) fortbygga på den .. grund, som är .. lagd vid Elementarläroverket. Frey 1846, s. 225. NF 15: 671 (1891).
(4 b) -DIKTA, -ning. (mera tillf.) dikta vidare, fortsätta att dikta. En ny, i .. (Homerus’) stil fortdiktande sångareskola. Atterbom PoesH 2: 47 (1848). NordT 1895, s. 257.
-DRAGA. (†)
1) till 2: fortplanta (se d. o. 1), uppdraga, föröka. (Vissa växter) kunna jämväl af roten fortdragas. Lundberg Träg. 158 (1754).
2) till 2, 3: draga ut (ngt); draga vidare, draga bort; jfr DRAGA FORT. PPGothus Und. M 7 b (1590). Hamb. (1700; tr.). Fiellström (1738).
-DRIFT, se -DRIVA.
-DRIVA, v., -drift (Leijell PVetA 1751, s. 55 (i bet. 2 slutet)). [jfr t. forttreiben] jfr DRIVA FORT.
1) (numera knappast br.) till 1: driva fram, framdriva; driva framåt; såväl eg., ifråga om rörelse i rummet, som mer l. mindre bildl.; stundom: befordra, befrämja; stundom: pådriva, skynda på. (Vi ha) giffwit .. Carl Soop ordre .. disponera (om byggandet), och på arbetet fortdrijffua. MeddSlöjdf. 1894, s. 79 (1647). Hafvet var betäckt af segel, hvilka af vädret, fort drefves. Ehrenadler Tel. 74 (1723). Det (är) icke bekant huru häftigt reformationen fortdrefs i detta härad. Rääf Ydre 4: 3 (1865). särsk.
a) (†) utföra, fullfölja. Rondeletius 32 (1614). Igenom Guds Welsignelse kunna alla thesse omrörde Wärck .. fortdrifwas och wälgå. Risingh Landb. 94 (1671).
b) (†) till 1 c slutet; i fråga om utvecklingen av en organism: bringa (till den l. den graden av utveckling). At .. (träden) omsider måge vinna den högd .., Hvartil naturen dem kan fortdrifva. Rosensten Skog. 3 (1737).
2) (†; se dock slutet) till 2: driva l. föra vidare; äv. med avs. på ngt immateriellt. Serenius P 4 a (1734). Atterbom Minn. 564 (1819). Vädret fortdref det antända timret. Kolmodin Liv. 1: 95 (1831). särsk. [jfr DRIVA, v.2 25] (fullt br.) bärgv. föra (ett schakt, en ort osv.) längre fram l. vidare. Leijell PVetA 1751, s. 55. Kostnaderna för djupborrningar, då dessa skola fortdrifvas till stora djup. TT 1900, K. s. 31.
3) (†) till 3: driva bort, driva undan. Hwar så tarfwes widh, (måste man) medh Bärlingar aff sandrefflar .. vthstaka och fortdrijfwa (galejan). Schroderus Comenius 464 (1639).
4) (†) till 4 b: fortfara att driva l. utföra, fortsätta (en viss värksamhet, utvecklingen l. utförandet av ngt). GR 29: 686 (1560). At H. K. M. nådigst unnar .. (mina gossar) min förleningh till at fortdrifua deras studium. OxBr. 11: 58 (1631). Factorerne .. undfå anseenliga penninge Summor till Factoriernes fortdrifwande. LReg. 310 (1687). Nordin SvBeskattn. 66 (1830).

 

Spalt F 1183 band 8, 1925

Webbansvarig