Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÖGD, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[till roten i FLYGA o. motsv. ett urnord. flauȝiðō, urspr.: flygande, flykt; jfr FLÖG, sbst.2—3]
(†)
1) vindflöjel. Ett slått / besatt mäd för gÿlta flögder. Visb. 1: 266 (c. 1620).
2) flusterbräde. IErici Colerus 2: 91 (c. 1645). Man seer .. Watnbijn uthe på Flögden. Därs. 98. jfr INFLÖGD.

 

Spalt F 996 band 8, 1925

Webbansvarig