Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÅ, adj.
Ordformer
(flo)
Etymologi
[sv. dial. flå, flår, flat, svagt lutande; jfr nor. dial. flaa, nyisl. flár, vid, äv.: svagt sluttande; jfr FLAGA, sbst.1]
(†) svagt sluttande, plan. Igenom .. jordvallens docering förekommes bäst, at vallsidan ej blifver hvarken för flo eller brant giord. Gadd Landtsk. 2: 50 (1775).
Ssg: FLÅ-BÄRG. plan bärghäll?; jfr FLAG-BÄRG. Ett flåberg är ej heller tjenligt (ss. plats för mejeribyggnad), utan är då rama lerslätten att föredraga, men som i så fall genom underdikning omsorgsfullt bör torrläggas. LAT 1870, s. 72.

 

Spalt F 953 band 8, 1925

Webbansvarig