Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLINTA, v.2 -ade.
Etymologi
[sv. dial. (Västerb., Finl.) flint (till), slå (till); sannol. utvecklat ur FLINTA, v.1, gm anslutning till FLINT, sbst.2]
i vissa förb.: slå.
Särsk. förb.: FLINTA I flin1ta i4. (tillf.) slå i (ngn en lögn). (Hon) skulle .. inte ha kunnat flinta i honom en dylik historia. Högberg Frib. 361 (1910).
FLINTA TILL. (i Finl., vard.) slå till (ngn), ”klå upp”. Hahnsson (1888). Bergroth FinlSv. 339 (1917).

 

Spalt F 811 band 8, 1925

Webbansvarig