| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLINGANDE, adj.; n. o. adv. =.
(†) (utmärkt) duktig; (synnerligen) förträfflig; ss. adv. äv. rent förstärkande; jfr SPLITTER. (Termometern) var ock flingande braf giorder. Linné Bref I. 2: 52 (1745). Jag skall skänka Herr Rådmannen en flingande ny Drankpanna. Envallsson Kopparsl. 22 (1781). En flingande Bonde. VDAkt. 1793, nr 312. Det är ett flingande före. Nordforss (1805). Schulthess (1885).
Spalt F 806 band 8, 1925