Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FJÄRT fjær4t, r. l. m; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(fjärt (fiärt) 1640 osv. fjert (fiert) 1640—1889)
Etymologi
[fsv. fiärter, motsv. d. fjert, isl. fretr; vbalsbst. till FJÄRTA]
(vulg.) ”väder”; jfr FIS. Släppa en fiärt. Linc. (1640; under flatus). VDAkt. 1792, nr 469.

 

Spalt F 719 band 8, 1924

Webbansvarig