Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXTERN äkstæ4rn, adj. l. sbst. m.||ig.; ss. sbst. best. -en, pl. -er.
Etymologi
[ytterst av lat. externus, yttre, av exter, exterus, utvändig (se EXTERIÖR)]
(i sht i fackspr.) motsatt: intern.
I. adj.: yttre. Pfeiffer (1837). Externa sensationer. Larsson Psyk. 16 (1910). — särsk. om lärjunge: boende utanför ss. internat inrättad skola. LärovKomBet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 139.
II. sbst.: lärjunge som bor utanför en (ss. internat inrättad) läroanstalt; i sht om finska förh. samt vid dövstumskolor; i sht i pl. FFS 1866, nr 12, s. 10. FörfDöfstUnd. 1889, s. 66. Söderhjelm Kulturförh. 2: 120 (1903).
Avledn.: EXTERNAT, n. läroanstalt vars elever bo utanför densamma; motsatt: internat. Ahlman (1872). BetDöfstUnd. 1878, s. 18.

 

Spalt E 871 band 7, 1922

Webbansvarig