Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXSTIRPERA äk1stirpe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; EXSTIRPATION (se avledn.); EXSTIRPATOR (se avledn.).
Ordformer
(äv. skrivet extirpera)
Etymologi
[jfr t. ex(s)tirpieren, eng. extirp o. extirpate, fr. extirper; ytterst av lat. ex(s)tirpare, av ex, ut (se EX-), o. stirps, stam, växt, rot, av okänt urspr. Med avs. på bet.-utv. jfr UTROTA]
1) (föga br.) landtbr. grundligt befria (jord) från ogräs, djuprensa. QLm. I. 1: 28 (1833). MosskT 1887, s. 146.
2) kir. bortoperera l. avlägsna (i sht svulst, ”växt” o. d.). Exstirperad vägde växten (dvs. äggstockssvulsten) 22 Marker. VetAH 1810, s. 135. Grodor med exstirperad lefver. Hammarsten FysiolK 257 (1883).
3) (†) utrota. Oss Evangelische såssom kättare exstirpera och uthfräta. RARP 8: 200 (1660).
Avledn.: EXSTIRPATION, r. l. f.
1) kir. till 2. VetAH 1814, s. 241.
2) (†) till 3. HSH 7: 117 (1637).
EXSTIRPATOR, r. landtbr. till 1: redskap som användes för att bortrensa ogräs o. därvid djupt uppluckra jorden, djupgående harv. LAA 1813, s. 351.

 

Spalt E 867 band 7, 1922

Webbansvarig