Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXSPEKTERA äk1späkte4ra l. -spek-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; EXSPEKTATION (se avledn.); jfr EXSPEKTANS o. EXSPEKTANT.
Ordformer
(förr ofta skrivet expectera)
Etymologi
[jfr t. ex(s)pektieren, eng. expect; ytterst av lat. ex(s)pectare, av ex, ut (se EX-), o. spectare, se uppmärksamt (jfr SPEKTAKEL)]
1) (föga br.) vänta, avvakta. Swedberg Schibb. 270 (1716). Boström 3: 420 (1858). Quennerstedt Torneå 1: 197 (1901).
2) (förr) vänta på (fast) anställning, vara exspektant. VDAkt. 1701, nr 143.
Avledn.: EXSPEKTANS, EXSPEKTANT, se d. o.
EXSPEKTATION, r. (knappast br.) väntan, avvaktan. 2 NF (1907). (†) förväntan. LReg. 185 (1624).
EXSPEKTATIV, adj. (knappast br.) avvaktande. Dalin (1871). 2NF (1907).

 

Spalt E 866 band 7, 1922

Webbansvarig