| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EXEKVATUR äk1sekva3tur2, n.; pl. =.
jur. tillåtelse som en stat meddelar en inom dess område av annan makt anställd konsul att utöva sina tjänsteåligganden; rätt som dylik tillåtelse medför; gällande kraft som förlänas åt i utlandet fälld dom o. d. Åstrand (1855). 2NF 26: 513 (1917). — jfr KONSULS-EXEKVATUR.
Spalt E 817 band 7, 1922