Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EVOLVERA e1volve4ra l. ev1-, i Sveal. äv. -e3ra2; l. EVOLUERA e1volɯ- l. ev1-, äv. -å- l. -ω-; vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. evolvieren, eng. evolve, fr. évoluer, av lat. evolvere, upprulla, utrulla, av e, ut (se EX-), o. volvere, rulla, välva (se VÄLTA)]
1) [jfr motsv. anv. i lat.] (†) ”upprulla”, avslöja, göra bekant. Evolverandet af den Indiska litteraturen. Phosph. 1811, s. 388.
2) (†) mil. utföra evolution(er) (i bet. 1 a). Pfeiffer (1837).
3) sjömil. utföra evolution(er) (i bet. 1 b). Följande dagar ända till den 11 kryssade flottan under ett ständigt evoluerande emellan Skånska och Pomerska samt Danska kusten. Gyllengranat SvSjökr. 2: 233 (1840). NordT 1895, s. 105.

 

Spalt E 799 band 7, 1922

Webbansvarig