Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EVELIG e3velig2 (ä`veligg Dalin), adj.
Ordformer
(ävelig E. Wigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 416)
Etymologi
[sv. dial. evelig, i sht i uttr. var evelig (se 2 nedan); sannol. av nt. ewelik, varje, av jewelik; jfr fht. iohwelih, av io- (se E-, pref.1) o. hwelih (se VILKEN). Ordet har till sin bet. påvärkats av EVIG]
(vard., bygdemålsfärgat, i vissa delar av Sv.) evig. — särsk.
1) = EVIG 1 b. Till evelig tid. Almqvist TreFr. 2: 27 (1842).
2) = EVIG 5. Hvar eveliga en. Dalin (1850). Var evelig människa .. vet ju, .. att grodor ock paddor varit människor före syndafloden. E. Wigström (1899) i Landsm. VIII. 3: 93.
3) = EVIG 6. På äveliga timmen det nionde dygnet .. skulle vattnet slås ut i alla fyra väderstrecken. E. Wigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 416.

 

Spalt E 787 band 7, 1922

Webbansvarig