Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ERKÄNSEL, r. l. f.
Ordformer
(-nds- Landsm. XVII. 3: 45 (i handl. fr. 1672). -äntz- BtÅboH I. 10: 186 (1689))
(†) vbalsbst. till ERKÄNNA; jfr ERKÄNNANDE, ERKÄNSLA.
1) = ERKÄNSLA 1. (Den mänskliga svaghetens) rätta erkänsel. Placat ang. bönedagar 1671, s. 5.
2) = ERKÄNSLA 2. Min erkänsel och tacksamhett. HSH 5: 195 (1658). (Någon som) aff Kongl. May:tt i stället för Grefwe- och Frijherreskap hafwer blifwit ihugkommen med annan erkiändzel, antingen vthi Penningar eller Penningewärde. Stiernman Riksd. 1813 (1680). Lex. trip. (1742).

 

Spalt E 717 band 7, 1922

Webbansvarig