Publicerad 1919   Lämna synpunkter
EFTERTÅG, n.; best. -et.
Ordformer
(-tog Brahe Kr. 49 (c. 1585), -tåg(h) Schroderus Liv. 602 (1626) osv.; -tugh Girs E. XIV 103 (c. 1630); se för övr. TÅG)
Etymologi
[till EFTER- 2, efter t. nachzug; jfr ä. d. eftertog, ävensom ä. holl. achtertocht, holl. natocht]
(†)
1) [jfr ä. t. den nachzug haben] plats l. ställning sist i en marscherande här l. truppavdelning (resp. seglande flotta l. flottavdelning), förhållande(t) att utgöra eftertrupp(er). Dalekararnar (hade) eftertogett. Brahe Kr. 49 (c. 1585). Chariclitus hölt vthi effter tågh Skeppen tilsamman. Schroderus Liv. 602 (1626).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.] eftertrupp(er). Öffuerstan (kom) med 300 hakeskyttare eftertoget thil hielp. Brahe Kr. 49 (c. 1585). (Bielke) föll in vppå Fiendens efftertugh. Girs E. XIV 103 (c. 1630). Konungen skyndade sig efter .. (Tilly) och nedhögg någre troppar af hans eftertåg. Dryselius Monarchsp. 449 (1691).

 

Spalt E 277 band 7, 1919

Webbansvarig