Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EFFLEURERA, v. -ade. jfr EFFLEURAGE.
Etymologi
[liksom t. effleurieren av fr. effleurer, eg.: taga bort blomman l. det yttersta av ngt, lätt vidröra, av é- (se EX-), från, bort, o. fleur, blomma, av lat. flos (gen. floris), blomma (jfr FLÖRIST, FLORA o. BLOMMA, sbst.). Jfr EFFLORESCERA]
(†) lätt o. flyktigt vidröra; snudda vid. Voituren (dvs. åkdonet) måste hvarken köras för fort eller vara för lätt; ty i båda fallen effleureras endast gatan och Litteraturen, på det legera franska viset. J. O. Wallin i Journ. f. litt. o. theat. 1809, nr 75, s. 3 (om en gatsopningsmaskin o. den med en dylik jämförda fosforismen); jfr nedan. G. Dalin (1871). — bildl.: (i tal l. skrift) lätt beröra. Han effleurerar en mängd objecter. SP 1780, s. 615. G. Dalin (1871).

 

Spalt E 68 band 7, 1917

Webbansvarig