Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EFEU, r. l. m.
Ordformer
(ofta skrivet eph-. epfeu Aken Reseapot. 95 (1746: Epfeukådas). epick I. Erici. Anm. Formen ephei Scherping är en på lat. sätt bildad gen.)
Etymologi
[liksom d. efeu av t. efeu, epheu, av fht. ebahewi, trol. urspr. en ssg vars andra led utgöres av motsvarigheten till sv. HÖ. Första ssgsleden, som till sitt ursprung är dunkel, ingår vidare i mnt. īlōf, holl. eiloof (sammansatta med mnt. lōf, holl. loof, löv) o. i (avl.) eng. ivy. Formen epick beror på inflytande från t. eppich (se EFFIG), som redan i t. sammanblandats med epheu]
(†) växt av släktet Hedera Lin., murgröna. I. Erici Colerus 2: 39 (c. 1645). Jag hörer tu (oblyga jungfru) äst vtaf Ephei art, hvilken så snart omfamnade en hasselbuske som ett Dadel-trä. Scherping Cober 2: 186 (1737).
Ssgr: EFEU-BLAD. Ehrenadler Tel. 168 (1723). —
-KÅDA. Aken Reseapot. 95 (1746). —
-RANKA. särsk. ss. dekorativt motiv. (Ofta) förekomma .. (på de grekiska vaserna) naturalistiskt uppfattade efeurankor. Tekn. tidn. 1871, s. 50. —
-TRÄD. murgröna. Franckenius Spec. F 2 b (1638, 1659). —
-TRÄDSKÅDA. Aken Reseapot. 58 (1746). SPF 1812, s. 258.

 

Spalt E 60 band 7, 1917

Webbansvarig