Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÖLJARE döl3jare2, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[vbalsbst. till DÖLJA]
(numera bl. tillf.) person som döljer ngt; särsk. (†): person som döljer tjufgods; jfr DÖLJA 2 b slutet. Stiälaren och dölliaren, båda lijka goda. Grubb 760 (1665). Serenius (1734; under conceal).

 

Spalt D 2601 band 7, 1923

Webbansvarig