Publicerad 1923 Lämna synpunkter DÖFLING dø3vliŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. Etymologi [sv. dial. (Värml., Dalsl.) dövling; jfr d. døvling, nor. dial. dyvling; sannol. till mnt. dovel, tapp; jfr DYMLING] (bygdemålsfärgadt) tränagel, dymling. TSkogshush. 1877, s. 130. Fatab. 1909, s. 129. Spalt D 2594 band 7, 1923 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
