Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÄRUTE 032, adv.
Etymologi
[fsv. thär ute; jfr d. derude, t. draussen]
ute på det stället l. den orten l. ute i det landet osv. GR 20: 157 (1549). Rickss cantzleren och de andre godhe karler, sosom sacken däruthe (dvs. i Tyskland) i hender hafue. HT 1909, s. 173 (i handl. fr. 1636). Sjelfva elden slocknar; — blott stjernorna vaka derute. Castrén Res. 1: 116 (1842).

 

Spalt D 2542 band 7, 1923

Webbansvarig