Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DYNGA dyŋ3a2, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 5; numera knappast br.) -or.
Ordformer
(dynga DiplDal. 2: 302 (1546: dyngeflakar), GR 25: 508 (1555) osv. dyngia Luc. 14: 35 (NT 1526: dyngyona), LexTrip. (1742). dijnga BtHforsH 1: 154 (1626: dijngeskoffuell). dijngia LPetri Oec. 68 (1559), BtÅboH. I. 6: 36 (1633). dingia Schroderus Liv. 647 (1626: Koodingia). dygn- BoupptRasbo (1752: Dygn råder), Strinnholm Vas. 3: 445 (1823: dygnvagn))
Etymologi
[fsv. dyngia, hög, gödsel, motsv. d. dynge, hop, hög, isl. dyngia, hop, hög, frustuga (urspr. belägen under jorden o. täckt med gödsel), fht. tunga; afledn. af ett sbst. motsv. fsax. dung, mht. tune, underjordiskt rum, samt sv. DJUNG; jfr äfv. DUNGE. Ordet antages höra till en rot dhengh, täcka, som föreligger i lit. deñgti, täcka, o. urspr. åsyftar gödselbetäckningen på de gamla germanernas frustugor; dock är äfv. bildning till roten i DUNGEN, DY m. fl. tänkbar]
1) (numera bl. bygdemålsfärgadt; starkt hvard.) exkrementer, numera i sht af tama boskapsdjur, förr äfv. af andra djur l. af människor; spillning; i sht med tanke på dess användning ss. gödningsmedel för jorden: gödsel; äfv. i utvidgad anv.: smuts, orenlighet. VarR 41 (1538). Therföre såge vij gerne, att I ville beställedt, att borgerne (i Viborg) motte .. lathe före all then dynge och orenlighet, ther är i staden, in opå theris åkrer. GR 25: 508 (1555). Then som icke haffuer watn moste slekia med dyngio. SvOrds. C 6 a (1604; ordspråk). Kreaturen .. gå in (i ladan), at fritt aflägga sin dynga och urin. Linné Sk. 91 (1751). Palmberg Hels. 8 (1889). — jfr BOSKAPS-, DAMHJORTS-, DUF-, FÅGEL-, FÅR-, FÄ-, GAT-, GET-, HJORT-, HUND-, HÄST-, HÖNS-, KALF-, KO-, NÖT-, OX-, STALL-, SVIN-DYNGA.
2) (numera bl. starkt hvard.) dy, gyttja, äfja, sörja. Wallen, .. then wij welle hafwe opbygdh, medh Jordh, Tårf, grus, dyngie och annett sådandt. HB 1: 229 (1581). Nordberg C12 1: 888 (1740). Dynga ur dammar. Mansa TrädgKat. 5 (1852).
3) (starkt hvard.) bildl., om ngt värdelöst l. odugligt: strunt, skräp. Dalin (1850). Prata dynga. Hahnsson (1888). Med en gammal gaffel bände hon lös öfverskinnet från sulan. Då böjde sig gaffeln. ”Sadrans gaffel! Sån dynga!” sa käringen. Nordström Lumps. 122 (1910). Det är som bruste i skyn en säck / och tömde en skvalande syndabäck / och tömde en dynga av feta ord / att befrukta själarnas magra jord. Karlfeldt FlBell. 109 (1918); jfr 5. — (†) användt (ss. skällsord) om person. O hur dyngian snarkar här, / Mycket sömnig wist han är. Moræus Schonæus 424 (c. 1685).
4) [jfr liknande anv. af MULL] (†) om andra ämnen än spillning som kunna användas för jordens gödning; i ssgrna KALK-, SPÅN-, STICK-DYNGA.
5) (numera bl. bygdemålsfärgadt; starkt hvard.) hög af dynga, dynghög, gödselhög. Saltet är gott, Men om saltet smaklöst wardher, vthi hwadh wilie j thå förmengia thet? Thet är hwarken nyttugt j jordena eller j dyngyona, vtan man kastar thet vth. Luk. 14: 35 (NT 1526). Alle skulle hafua sina dyngier bortho till Walborgmesso aff gatorne så wäll som dyngie kisterna. VRP 1648, s. 328. Kördes ris på dyngorna. Håkan Sjögrens Journal 26/1 1790. — jfr HÄST-, SOP-DYNGA.
Ssgr (i allm. till 1): A: DYNG-BAGGE. skalbagge tillhörande den till familjen Lamellicornia hörande gruppen Coprophagidæ, som kännetecknas däraf att de flesta arternas larver lefva i spillning. 1Brehm III. 2: 18 (1876). 2NF 24: 906 (1916).
-BILL.
1) = -BAGGE. NF 4: 59 (1880).
2) skalbagge tillhörande det till dyngbaggarna hörande släktet Aphodius Lin. Thomson Insect. 32 (1862). 2NF (1907).
-BJÄLLA, se d. o. —
-BRUNN. (dyngia- Hamb. (1700). dynge- (dyngie-) Linc., Fasciculus (1690))
1) (†) = -GROP. Linc. (1640). Atterbom (1812) enl. Ljunggren SVH 4: 359.
2) (numera bl. bygdemålsfärgadt l. hvard.) gödselbrunn. Att vattna gödselhögen med det i dyngbrunnen samlade gödselvattnet .. är särdeles ändamålsenligt. Arrhenius Jordbr. 1: 118 (1862).
-BÅR. (dynge- Lind (1749; under mistbare)) (numera bl. bygdemålsfärgadt) gödselbår. Juslenius (1745). Falbe-Hansen (1911).
-BÄNK. (dynge- (dyngie-) Ahlich 37 (1722), Lind (1749; under mist-beet)) (numera knappast br.) drifbänk. Dähnert (1784). Hahnsson (1888).
-DANSARE. (dynge- Bondeson Markn. 14 (1881)) (föga br.) användt ss. skällsord till en bonde. Strindberg SvÖ 2: 187 (1883).
-DEJA. (†) piga som handterar gödsel; ladugårdspiga? En dyngdeja (bör) hafva annan mat än ett fruntimmer, som sitter vid sybågan eller knyppeldynan. Linné Diet. 2: 130 (c. 1750).
-DRYG. (†) dumt högmodig. ÖB 41 (1712).
-FLAKE. (dynge- DiplDal. 2: 302 (1546)) (numera knappast br.) gödselvagn. Schultze Ordb. 1164 (c. 1755). Hahnsson (1888).
-FULL. (dyngia- Hamb. (1700). dynge- (dyngie-) Cellarius (1699), Lind (1749). dyngio- Linc. (1640), Fasciculus (1690)) (numera knappast br.) full af spillning l. orenlighet. —
-GREP. (dynge- (dyngie-) VocLib. afd. 38 (c. 1580), Granlund Ordspr. (c. 1880)) (hvard.) grep hvarmed spillning handteras, gödselgrep. Sigfridi F 1 a (1619).
-GREPE. (dynge- Lagerström Bunyan 2: 47 (1727)) (hvard.) = -GREP. Gyllenborg Vill. 50 (1721).
-GROP. (dynge- MontLouis FrSpr. 290 (1739), Hoffmann Förnöjs. 314 (1752)) (i sht hvard.) grop i hvilken spillning o. orenlighet samlas. Hastfer Får 204 (1752). 2UB 1: 559 (1898).
-GRÄS. = -MOLLA 1. Lyttkens Växtn. 1108 (1911; anfördt ss. förek. i Norrl.).
-GÖL. (dyngie- Sylvius) (numera knappast br.) dyngpöl. Hahnsson (1888). särsk. (†) öfvergående i bet.: smuts, orenlighet. (Om någon noga eftertänkte alla de tankar som gått genom hans hufvud på en dag och såge sig i spegeln,) så skulle han lätteligen blifwa rädder för sig sielff .. och gärna sökia til afftwätta thet dyngiegölet, vthi hwilket han then hela dagen legat och walsat (dvs. vältrat) hafwer. Sylvius Mornay 288 (1674).
-HOP. (dynge- MStenbock, Humbla) (numera bl. bygdemålsfärgadt l. hvard.)
1) till 1. Humbla Landcr. 117 (1740). Schultze Ordb. 1941 (c. 1755).
2) till 2. MStenbock (1716) hos Loenbom Stenbock 4: 93. —
-HUND. (dynge-) (starkt hvard., numera knappast br.) användt ss. skällsord till en man. VRP 1648, s. 315.
-HÖG, r. l. m. (dyngia- Hamb. (1700). dynge- (dyngie-) Balck Es. 63 (1603), Widegren (1788). dyngio- VarR 41 (1538), LexTrip. (1742)) [fsv. dyngio högher] (numera bl. bygdemålsfärgadt l. hvard.) gödselhög. Du är stor i Munnen som Tuppen på Dynghögen. Verelius 24 (1681). Janson Ön 143 (1908).
-JORD. (dyngie- Ahlich 117 (1722)) (numera knappast br.) med spillning blandad jord. GbgMag. 1760, s. 243. Dalin (1850).
-KAST. (dynge- IErici Colerus 1: 32 (c. 1645), Broocman Hush. 2: 54 (1736)) (†) gödselhög. Boije Landth. 24 (1756).
-KISTA. (dyngie- VRP 1648, s. 328. dyngio- Linc.)
1) (numera knappast br.) kista för uppsamling af spillning. Linc. (1640; under sterquilinium). Svaranden (hade) på sin gård låtit upsättia en .. dyngkista. VRP 26/9 1737.
2) (†) korg till gödselvagn. BoupptVäxiö 1828.
-KÄRRA. (dynge- APihlström (1711) i HH XVIII. 4: 45, Widegren (1788)) (numera bl. bygdemålsfärgadt l. hvard.) gödselkärra. Serenius (1741). Strindberg Hems. 51 (1887).
-LASS. (dynge- Visb. 1: 73 (1573), Eklundh Folk 10 (1918). dyngio- VarR 43 (1538), Schenberg (1739)) (numera bl. bygdemålsfärgadt l. hvard.) gödsellass. Groening RySpr. 207 (1750).
-MOLLA. (dynge- PWWiström)
1) växten Chenopodium album Lin., hvitmäll, svinmolla. Lyttkens Växtn. 1108 (1911; anfördt ss. förek. i Norrl.).
-MÄRR. (dynge-) (starkt hvard., numera knappast br.) användt ss. skällsord till orenlig kvinna. Ullenius RerVarQuinquag. 50 (1731).
-MÖLJA. (föga br.) blandning af spillning o. gödselvatten. Lundequist Landtbr. 79 (1840).
-PIGA. (†) jfr -DEJA. Linné Diet. 1: 136 (c. 1750).
-PLATS. (dynge- VRP 1658, s. 1135. dyngo- Rosensten Skog. 19 (1737)) (föga br.) gödselstad. Möller (1790). LoW (1862).
-PRÅM. (starkt hvard., numera knappast br.) användt ss. skällsord till en man. Polyfem I. 38 —39: 5 (1810).
-PUSS. (dynge- (dyngie-) IErici Colerus 2: 207 (c. 1645), Widegren (1788). dyngio- Schenberg (1739)) (numera knappast br.) = -PÖL. Linné Stenr. 79 (c. 1747). Hahnsson (1888).
-PÖL. (dynge- Linc. (1640), VDAkt. 1754, nr 560) (numera bl. bygdemålsfärgadt l. hvard.) pöl med gödselvatten o. orenlighet. Weste (1807). Man hemtar inte rent vatten i dyngpölen. Granlund Ordspr. (c. 1880).
-RAD. (†) korg till gödselvagn. Wikforss (1804; under mistleiter). Heinrich (1814).
-RÅDER. (dynge- BoupptRasbo 1716) (†) = -RAD. BoupptRasbo 1716. Därs. 1826.
(4) -SALT. (†) ss. gödning för jorden användbart salt. Gadd Landtsk. 3: 194 (1777).
-SKOFVEL. (dynge- VocLib. afd. 38 (c. 1580), Lind (1749; under mist-gabel). dyngio- VarR 43 (1538)) (numera knappast br.) Weste (1807). WoJ (1891).
-STACK. (dynge- Dahlman Reddej. Bih. 2 (1772), Widegren (1788)) (numera bl. bygdemålsfärgadt l. hvard.) gödselstack. Linné Ungd. 2: 265 (1734). Engström Lif 123 (1907).
-STOCK, sbst.1 (†) i bås i fähus: stock mot hvilken spillningen samlas. Dahlman Reddej. Bih. 3 (1772).
-STOCK, sbst.2, se under DYN-STOCK.
-STOL. (†) afträde. SPF 1834, s. 538.
-STÄLLE. (mindre br.) gödselstad. OfferdalKArk. N II 1, s. 269 (1825). De lokala helsovårdsnämnderna åligger att handhafva uppsigten öfver alla afträden, affallslårar och dyngställen. Palmberg Hels. 144 (1889).
-SVAMP. (dynge- Bromelius)
1) svampen Volvaria speciosa Fr., stinkande slidskifling. Bromelius Chl. 33 (1694).
2) svamp af släktet Coprinus Fr., bläcksvamp. Fries Ant. 33 (1836).
-SÄNG. (dynge- (dyngie-) Mollet Lustg. B 1 b (1651), Broocman Hush. 1: 62 (1736)) (†) drifbänk. Portulaca, såås på Dyng-Sängen heela Sommaren igenom, till att hafwa små Blad. Rålamb 14: 11 (1690).
-SÄTER l. -SÄTTER. (dynge- VDAkt. 1800, nr 41) (†) korg till gödselvagn. BoupptVäxiö 1788. VLärovBibl. 1806, Bouppt. fol. 131.
-VAGN. (dyngla- Lælius Jungf. I 7 a (1591). dynge- Brahe Kr. 44 (c. 1585), BoupptVäxiö 1797) (numera bl. bygdemålsfärgadt l. hvard.) gödselvagn. CFGeijer (c. 1760) hos Dahlgren Carl 61. Dalin (1850).
-VATTEN. (dynge- Månsson Trääg. 18 (1643), Widegren (1788). dyngio- Linc. (1640; under stercorosus)) (numera föga br.) gödselvatten. Ahlich 102 (1722). Koch Arb. 18 (1912; bildl.).
-VÅT, se d. o.
ÖL. (dynge- Rålamb 13: 11 (1690)) (förr) gästabud som bonde tillställde för sina grannar som hjälpt honom med utkörande af gödseln på åkern. Rålamb 13: 19 (1690). Ullenius RerVarQuinquag. 50 (1731).
B (†): DYNGIA-BRUNN, -FULL, -HÖG, -VAGN, se A.
C (numera bl. bygdemålsfärgadt): DYNGE-, förr äfv. DYNGIE-BRUNN, -BÅR, -BÄNK, se A.
-DAL. (†) dynggrop. Helsingius (1587). Lind (1749).
-DANSARE, -FLAKE, -FULL, -GREP, -GREPE, se A.
-GREPPEL. (†) dynggrep. Alströmer Får. 69 (1727).
-GROP, -GÖL, -HOP, -HUND, -HÖG, -JORD, -KAST, -KISTA. -KÄRRA, -LASS, -MOLLA, -MÄRR, -PLATS, se A.
-PULS. (dyngio- Linc. (1640; under sterquilinium)) (†) dyngpöl. Linc. (1640; under volutabrum).
-PUSS, -PÖL, se A.
-RUM. (†) gödselstad. VRP 1662, s. 86.
-RYTTARE. benämning på Klas Flemings ryttare i det s. k. klubbekriget åren 15961597. UrkFinlÖ I. 1: 110 (1597). (Klas Flemings) ryttare .. hade aldrig gjort något krigståg utan nyss spänt sin häst från gödselkärran och kallades därför av folket (i Finland) för ”dyngeryttare”. Grimberg SvFolk. 2: 429 (1914).
-RÅDER, -SKOFVEL, -STACK, -STAD, -SVAMP, -SÄNG, -SÄTER, se A.
(5) -TAK. (†) tak öfver gödselhög. Håkan Sjögrens Journal 12/9 1787.
-VAGN, -VATTEN, -ÖL, se A.
D (†): DYNGO- l. DYNGIO-FULL, -HÖG, -KISTA, -LASS, -PLATS, se A.
-PULS, se C.
-PUSS, -SKOFVEL, -VATTEN, se A.
Afledn.: DYNGIG, adj. (mindre br.) särsk. till 1: nedsmutsad med dynga. Linc. (1640; under stercoreus). Blomberg Uvd. 45 (1917).

 

Spalt D 2440 band 7, 1923

Webbansvarig