Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DYNAMIK dy1nami4k l. dyn1-, r. (m. WoJ (1891); f. Heinrich (1814), Lundell); best. -en.
Etymologi
[jfr dan. o. t. dynamik, eng. dynamic(s), fr. dynamique, adj. o. sbst., till gr. δυναμικός, adj. till δύναμις, kraft, till gr. δύνασϑαι, vara i stånd, vara mäktig]
1) fys. del af fysiken som behandlar kroppars rörelse o. därvid verkande krafter; oftast motsatt: statik. D’Alembert Afh. om de lärdas umg. 96 (1774). 2UB 2: 7 (1901). — stundom om del af annan vetenskap som sysselsätter sig med rörelse l. krafter. Befolkningslärans .. dynamik. Fahlbeck Ad. 1: 5 (1898). Vårt lands endogena dynamik, d. v. s. de underjordiska faktorernas verksamhet vid landets bildning. Kjellén SvGeogr. 27 (1900). — jfr FARMAKO-, HYDRO-DYNAMIK m. fl.
2) mus. läran om tonstyrkans olika grader; användning af olika tonstyrka. Svensson Sångmet. 33 (1889). PT 1906, nr 267, s. 3. — jfr TON-DYNAMIK.

 

Spalt D 2437 band 7, 1923

Webbansvarig