[sv. dial. dråg, f., drög, ’staksläde’ (Värml.); jfr nor. dial. drog, f., kort timmersläde; till DRAGA, v., o. samma bildning som det under DROG, sbst.2, anförda sv. dial. dråg, f.; jfr DRÖG]
(†) grof kälke l. drög (använd vid timmerkörning). Linné Ungd. 2: 184(1732).
