Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRYGTA, v.
Etymologi
[sv. dial. (Norrb., Västerb.) drögt(e), i förb. drögte bort (tiin dvs. tiden), drögt sä, roa sig gm att förnöta tiden; t- afledn. af DRYG (liksom SKÄMTA af fsv. skamber, kort, LÄNGTA af LÅNG)]
(†) i förb. drygta bort (tiden), väl urspr.: draga ut på (tiden), förnöta (tiden). Lapparna .. togo sig då till att drygta bort tiden medelst supande. Læstadius 2Journ. 271 (1833).

 

Spalt D 2231 band 7, 1922

Webbansvarig