Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DONA 3na2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Carl ix, En saml. öfvers. o. bearb. 31 (1712)).
Etymologi
[liksom d. done, nor. dial. dona, af nt. done, snara, motsv. t. dohne, samma ord som fht. dona, gren, mht. done, spänning; af en ieur. rot ten, spänna, draga (jfr TÄNJA, TUNN)]
fångstredskap för skogs- l. kramsfåglar bestående af en ram l. båge (l. stång) hvari (hvarpå) en l. flere snaror äro fästa. 23 (aug.) stelte iagh doner. Carl IX Calend. 40 (1585). Sätt Donor och bruka tigh medh Fogla-fängie (i augusti). I. Erici Colerus 1: 302 (c. 1645). At med Rönnbär fånga Kramsfoglar i donor. Fischerström 4: 212 (1792). S. k. donor (snaror att upphänga i träd) ha icke begagnats af norrlänningen utom för orren. Ekman Norrl. jakt 199 (1910). — i bild. Värdinnan beflitar sig om at göra umgänget lätt och fritt, på det hon .. må hafva så mycket friare händer, at ställa ut sina donor och .. fånga up något hemligt sqvaller. Posten 1768, s. 126. — jfr BAST-, FÅGEL-, HÄNG-, LÖP-, STICK-DONA.
Ssgr: DON-BÅGE. båge hvari snaran l. snarorna i en dona äro fästa. Hahr Handb. f. jäg. 490 (1866).
-GÅNG. [jfr t. dohnengang] gång l. gångstig kantad af upphängda donor. Möller (1790). Hahr Handb. f. jäg. 489 (1866).
-STIG. [jfr t. dohnensteig] Hahr Handb. f. jäg. 491 (1866).

 

Spalt D 1963 band 7, 1920

Webbansvarig