Publicerad 1918   Lämna synpunkter
DJÄFLIG 3vlig2, äfv. 3– l. jäv1(med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), adj. -are; adv. -T.
Ordformer
(djefluger Sehlstedt 1: 50 (1850, 1861; dial., skämts. o. eufemistiskt). Anm. Äfv. annars förekomma skämts., men på samma gg eufemistiskt (l. stundom förstärkande), former på -og l. -ug)
Etymologi
[afl. af DJÄFVUL; jfr isl. djafligr, fsv. dyäffwllikin]
1) (föga br.) djäfvulsk (se d. o. 1). I .. (Shelley’s) dikter, der det milda, ljufva, barndomssköna står bredvid det djefliga. C. J. Lénström i Skandia 8: 88 (1836). Med ett rent djäfligt uttryck i sin otäcka fysionomi. Zilliacus Hågk. 156 (1899).
2) (vulg.) ss. kraftuttryck; jfr DJÄFVULSK 3.
a) i hög grad elak, ond, ondskefull; kinkig, besvärlig, bråkig; jfr DJÄKLIG 1. Vi skola hafva (till riksdagsman) någon, som icke är djeflig, ty då kan det bli ofred i landet. Palmær Eldbr. 98 (1839). Ett djefligt sinne. Djefliga afsigter, ränker, knep. Dalin (1850). Hård och djäflig — det skall bli min lösen hädanefter. Essén Bluffare 69 (1908). Hon är just sådan du hade föreställt dig kaptenskan själf, högdragen och jäflig på allt sätt. Procopé Inspektorn på Siltala 35 (1915). — jfr ILL-DJÄFLIG.
b) i hög grad svår l. mödosam l. besvärlig l. otäck l. otreflig l. obehaglig l. usel; outhärdlig, odräglig; vedervärdig; jfr DJÄKLIG 2. Hu! så djefligt jag afmålad var (i brefvet). Hagberg Shaksp. 1: 428 (1847). Uti tullen tjenst jag gjorde, / Lika djefluger var den. Sehlstedt 1: 50 (1850, 1861). En djeflig väg. .. Ett djefligt arbete. Dalin (1850). ”Alltid ska’ det vara djefligt för mej” — sa’ bonden, blef utan vin vid nattvardsgången. Holmström Sa’ han 6 (1876). Han har styffar! Det är åtminstone lika djefligt som att ha styfmor, tänker Johan. Strindberg Tjqv. son 1: 215 (1886). Det här är för djäfligt! sade han, Herregud, om det var en karl med vyer. Nordström Landsortsbohème 265 (1911). — mera afbleknadt o. obestämdt (jfr c): ”svår”. Nej, nu är du för djäflig, nu är du för svår, nu går du på för galet (inpass till en som dukar opp orimliga historier, kommer fram med kraftiga, i sht nedsättande, påståenden om andra osv.).
c) [jfr fr. diablement, eng. devilish(ly)] ss. adv., förstärkande: ytterst, i hög grad; jfr DJÄFLA, v. 2 b, DJÄFVUL 6 d slutet samt DJÄKLIG 3. Det är djäfligt synd om dig. Der var en förbannadt vacker flicka, en fröken Krook ifrån Skåne tror jag, .. ja det vill jag nu låta vara osagdt — men djefligt söt var hon. Hedberg Sthlmslif 260 (1886). Skrika djefligt. Hahnsson (1888). Djefligt elak. Därs. Det är kanske ett ovanligt fall, men erkänn att det är djäfligt intressant! Strindberg Tr. o. otr. 4: 94 (1897). Frans är djäflar i mig mycket djäfligare röd än både du och jag. Nordström Herrar 294 (1910). — substantiviskt: oerhördt mycket. Hyggligare husbonnfolk finns inte, men här ä jävligt med göra. Nordström En piga 38 (1914; yttradt af en dräng).
Anm. till 2. I ngt mindre vulgärt spr. användes åtskilliga mer l. mindre eufemistiska ombildningar af djäflig, ss. jädrig, DJÄKLIG (se d. o.), jävrig. Jfr anm. 4:o sp. 1805 under DJÄFVUL.

 

Spalt D 1789 band 7, 1918

Webbansvarig