Publicerad 1918   Lämna synpunkter
DITT OCH DATT dit4 å dat4 l. dit4 o dat4, l. dit1ådat4 l. -o-, stundom dit4 ok dat4, obest. pron.
Etymologi
[jfr d. dit og dat, af nt. dit un dat, eg.: det här o. det där, sedan med samma bet. som i sv. Holl. dit en dat, dit of dat, t. dies und das förekomma äfv. i liknande anv.]
(i sht hvard.) allahanda, allt möjligt, hvarjehanda, ett o. annat; i sht med tanken på att detta icke är värdt att gå närmare in på l. är likgiltigt l. kan komma på ett ut; i sht i uttr. tala l. prata om ditt och datt o. d. Af samtalet vid bordet, hvarunder språkades om ditt och datt, .. påminner jag mig ingenting mer än … Wingård Minnen 3: 109 (1846). Vi talade ändå / Blott ditt och datt för dagen. Klockhoff E. skr. 78 (c. 1860). Stackars gosse! Han hade left af ditt och datt i åtskilliga dagar. Nyblom Hum. 63 (1874). Hvem har klemat med henne och låtit henne få sin vilja i ditt och datt, som holländarne säga, om icke just ni. Topelius Planet. 1: 55 (1886, 1889). Rydberg Vap. 49 (1891). Genom allt sorlet om ditt och datt / .. Jag vill det skall klinga en gång ibland / En klockton om ro i ett bättre land. Gellerstedt G. vis. 7 (1900). Min herre hade rest till Capua för att bestyra om ditt och datt. H. Andersson i Världslitt. i urval 1: 529 (1903). — (föga br.) öfvergående i bet.: prat om hvarjehanda, kallprat o. d. En karl, / .. Som ej med ditt och datt mig gäspningar bereder. C. V. A. Strandberg 2: 382 (1865).
Anm. 1:o. Stundom förekomma orden ditt o. datt i annan, lösare förbindelse o. med mera egentlig bet. (jfr DEN IV 1 b, c). Visst kan det vankas knuffar och påminnelser att ej gå i vägen, att akta ditt och akta datt, men friskt lif är det i alla fall (under storrengörningen). Hofsten Barnh. 2: 103 (1885). Vi gå till hr den och den .. Eller — herr ditt och datt. SDS 1901, nr 61, s. 3. Här är inte frågan om ditt eller datt, utan här blir det krig. Högberg Vred. 2: 206 (1906).
2:o. I ä. tid förekommer ordet i sv. ngn gg i mera oförändrad nt. form. Han skulle få ditt vnd dat, för thet han så skiuter Emoot H(ans) F(urstliga) N(ådes) förbudh. Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 30 (1593) [jfr liknande anv. af det och det; se DEN IV 1 c δ slutet]. Därs. 46 (1595: dit vnd dat). (Jag har Ers Exc. att tacka för) Dit und Dat: Guldur .. etc. etc. Summa all min timliga lycka. Linné Sv. arb. 1: 44 (1758).

 

Spalt D 1698 band 7, 1918

Webbansvarig