Publicerad 1912   Lämna synpunkter
DIGESTER dijäs4ter l. -gäs4-, sbst. pl.
Etymologi
[jfr t. digesten, pl., eng. digest, sg. med koll. bet., fr. digeste, m. med koll. bet., af lat. digesta, eg. ordnad samling, n. pl. p. pf. af digerere (se DIGERERA); jfr DIGEST]
i sht jur. benämning på den andra, en ordnad samling af rättslärdes utlåtanden innehållande hufvuddelen af kejsar Justinianus’ kodifikation af den romerska rätten, ’Corpus juris civilis’; äfv. (med grekisk benämning) kallad PANDEKTER. Schrevelius Civilr. 1: 222 (1844, 1851). H. Schück i Världskult. 3: 423 (1907).
Anm. Oftare än digester förekommer den rent lat. formen digesta, i ä. tid med fullständig lat. böjning. Funck Genväg t. sv. lagf. 12 (1761). NF (1880).

 

Spalt D 1281 band 6, 1912

Webbansvarig