Publicerad 1911   Lämna synpunkter
DIAGNOSTICERA di1agnos1tise4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DIAGNOS, DIAGNOST, DIAGNOSTIK, DIAGNOSTIKER.
Etymologi
[jfr t. diagnostizieren, eng. diagnosticate, fr. diagnostiquer; vbalbildning till DIAGNOSTIK o. DIAGNOSTISK]
utföra l. verkställa en diagnos l. diagnosen af (ngt).
1) i sht med.; motsv. DIAGNOS 1: ställa diagnosen på (en sjukdom o. d.), bestämma (se d. o. 7); stundom: urskilja, igenkänna. J. Björkén i Hygiea 1866, s. 98. Att makroskopiskt diagnosticera denna förändring (inom nervsystemet). Wising Klin. stud. 1: 34 (1879). Man kan (medelst tuberkulinet) på lefvande djur diagnosticera tuberkulos på ett tidigt stadium. Hygiea 1892, 2: 78. Att sjukdomen .. med bestämdhet skulle af europeiska auktoriteter blifvit diagnostiserad som svinpest. SDS 1894, nr 412, s. 2. Han ägde en ovanligt skarp blick, eller lätthet att diagnostisera en sjukdom. Lindhé Ledf. 73 (1903). Stundom är stereotypien i de sinnessjukas litterära prestationer så pass beslöjad, att blott en fackman kan diagnosticera den som rent sjuklig genom att sätta den i samband med deras psykiska tillstånd i det hela. Herrlin Minnet 176 (1909). — i ngt utvidgad anv. (jfr DIAGNOS 1 slutet). Det är endast .. hos mera utpräglade karaktärer, som de bägge motsatta ståndpunkterna (dvs. idealistens o. materialistens) kunna säkert diagnosticeras. Kjellén Nat. saml. 64 (1902, 1906).
2) naturv. motsv. DIAGNOS 2: gifva diagnos af. Detta stora företag .. att diagnosticera all verldens Växter, är således innom trenne år nära fullbordadt. Wikström Årsber. t. VetA 1827, s. 1. Agardh Vextsyst. method. 40 (1858). Huru det vetenskapliga arbetet (för ej längesedan) till en god del bestod i diagnostiserande och beskrifvande, ofta endast efter konserverade exemplar. N. Lagerstedt i Verdandi 1884, s. 280.

 

Spalt D 1158 band 6, 1911

Webbansvarig