Publicerad 1910   Lämna synpunkter
DEPLACERA dep1lase4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DEPLACEMANG.
Etymologi
[jfr t. deplacieren, eng. displace; af fr. déplacer (ffr. des-), aflägsna l. flytta ngn l. ngt från hans l. dess (rätta) plats, af dé- (motsv. lat. dis-, itu, isär, åtskils) med upphäfvande bet. o. place (se PLATS, ställe, ort m. m.); jfr äfv. PLACERA, MALPLACERA(D), REMPLACERA]
1) (i sht i fackspr.; mindre br., jfr dock b) aflägsna l. (för)flytta l. rubba (ngn l. ngt) från hans l. dess (rätta) plats. Andersson Frem. ord (1845, 1857). Deplacera .. Sätta på annat ställe, flytta något ifrån dess plats, rubba. Dalin (1850). En deplacerad mjelte. Förh. v. sv. läk.-sällsk. sammank. 1852—53, s. IV. Vanligen göres cirkulationspumpen så stor, att den deplacerar (dvs. omsätter) 50 à 70 gånger så mycket vatten som maskinen förbrukar i form af ånga. Frykholm Ångm. 200 (1881, 1890). Bilan rör sig(, där den hänger på väggen); det har alltid betydt halshuggning, men i dag betyder det bara att den deplacerats ur jemvigtsläget. Strindberg Vid högre rätt 122 (1899). När 5,000 tons (gm en vändning af fartyget) deplaceradt vatten återtar sitt equilibrium, så ställer det till oreda bakom sig. Stenfelt Skepparlif 185 (1903); jfr b. — särsk.
a) [jfr fr. déplacer un fonctionnaire samt motsv. anv. i eng.] (föga br.) aflägsna (ngn) från hans plats; åstadkomma, att ngn blifver skild från sin tjänst l. sitt ämbete l. mister sin ställning, sitt inflytande o. d., störta (ngn); afsätta (ngn); uttränga (ngn) från hans plats (o. själf intaga den). De, som egentligen deplacerade Schröderheim, voro Armfelt och general Toll. E. M. Fant (1795) hos Schröderheim Ant. 26. Deplacera .. Uttränga någon ifrån dess plats eller syssla. Dalin (1850). jfr: Deplacera .. flytta ned; afsätta. Ficklex. ö. främ. ord (1903).
b) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (fullt br.) sjöt. om fartyg: (gm sin tyngd) undantränga (så l. så mycket vatten), hafva (så l. så stort) deplacemang (se d. o. 1). Norberg Vial 60 (1782). Gynther Förf. 3: 35 (1852). Den franska kryssaren kommer att deplacera 11000 ton. SD(L) 1896, nr 171, s. 7. Den vattenmassa som fartyget undantränger (deplacerar) då det flyter. Smith Båtsegl.-ordb. (1899; under deplacement).
c) [jfr fr. le chlore libre déplace le brome et l’iode dans leurs composés binaires (Berthelot)] kem. om kemiskt ämne o. d.: undantränga (ett annat ämne) o. intaga (dess) plats i en kemisk förening o. d. (Järngruppens metaller) karakteriseras bland annat däraf, att de kunna ur utspädda syror frigöra (deplacera, substituera) väte. Rosenberg Oorg. kemi 143 (1888, 1903). — jfr VÄTE-DEPLACERANDE.
d) [jfr motsv. anv. i t.] (föga br.) apot. om den framställning af ett extrakt som sker därigenom, att de lösliga delarna af en substans utdragas l. ”utträngas” medelst ett efter hand tillsatt lösningsmedel: perkolera; jfr DEPLACEMANG 2. Man (behöfver) deplacera blott så länge som vätskan afdryper färgad. N. J. Berlin i Hygiea 1: 201 (1839). Nyblæus Pharm. 268 (1846). Ahlberg Farm. tekn. 157 (1899).
2) [jfr fr. cette personne est déplacée dans cette société samt t. deplaciert sein i motsv. bet.] (föga br.) sätta l. placera på olämplig plats; knappast annat än i p. pf. ss. adj.: som ej är på sin rätta plats l. i sin rätta omgifning, ej lämplig under de förhandenvarande omständigheterna, felaktigt l. olämpligt anbragt, malplacerad. Oaktadt sin mörka färg, som tyckes vara deplacerad i vår Opera, har (denna pjäs) i 9 månars tid bemästrat sig Theatern. SP 1780, s. 1023. Vara deplacerad, stå på oriktigt ställe, intaga en falsk ställning, vara illa anbragt, ske på orätt tid. G. Dalin (1871).
Ssgr: (1 d) DEPLACERINGS-KÄRL1030~2. (föga br.) Hector Receptbok 56 (1902, 1903).
(1 d) -METOD~02. (föga br.) N. J. Berlin i Hygiea 2: 252 (1840). En annan extraktionsmetod är den s. k. deplacerings- eller förträngningsmetoden. Dens. Farm. 2: 345 (1851).
(1 d) -VATTEN~20. (föga br.) ss. lösningsmedel vid deplacering användt vatten. N. J. Berlin i Hygiea 2: 253 (1840).

 

Spalt D 944 band 6, 1910

Webbansvarig