| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
DEKLINATORIUM dek1linatω3rium2 l. de1-, l. 100400, stundom 01—, n.; best. -iet; pl. -ier.
(i sht förr) fys. visst instrument som brukas vid uppmätning af den magnetiska deklinationen; jfr DEKLINATIONS-KOMPASS. Conv.-lex. 1: 448 (1821). Deklinatorier .. voro förr mycket i bruk, men äro numera ersatta af magnetometrar och magnetiska teodoliter. NF (1879). 2 Uppf. b. 5: 91 (1902). — (†) om vanlig kompass; jfr DEKLINATIONS-NÅL samt INKLINATORIUM. De sjöfarande anförtro .. dageligen både lif och gods åt Declinatorier. J. C. Wilcke i VetAH 29: 224 (1768).
Spalt D 533 band 6, 1908