DEKAEDER dek1ae4der (fyrstafvigt) l. de1-, r. l. m.; best. -dern, sällan -dren; pl. -drar—40, stundom —32.
Etymologi
[jfr t. dekaeder, eng. decahedron, fr. décaèdre, af gr. δέκα (se TIO) o. –εδρον, eg. neutr. af –εδρος, adj., som har så o. så många ytor (bl. ss. senare led af ssgr; jfr ἑξάεδρος, som har sex ytor (se HEXAEDER)), till ἕδρα, ngt hvarpå man kan sitta, säte, bas osv. (se under SITTA)]
(mindre br.) mat. kropp med tio ytor; tioplaning, tiokant. Pfeiffer(1837).
