| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
DARRANDE dar3ande2, sbst.1, n.; best. -et.
1) motsv. DARRA, v.1 1. En rätt fullkomlig Jordbäfning är ett ristande, darrande och skakande af Jorden, på många mijls vägh. Hiärne 2 Anl. 151 (1706).
b) motsv. DARRA, v.1 2 b. Hörslen (hos tvättbjörnen) var nog svag, hvilket lärer komma af hans små öron, som mindre kunna emottaga luftens darrande. Linné i VetAH 8: 280 (1747). Ljudets darrande och gång uti vågor i luften. Lärda tidn. 1751, s. 207. jfr: S .. en hwäsande bookstaf, när wädret emellan tungan och tänderna jemt och slett vthan darrande skrider. Hiärne Orth. 50 (1717); jfr DARR-LJUD.
3) motsv. DARRA, v.1 3. Lex. Linc. (1640; under horror). Exempel anfördes ock af sådana, som ätit detta (dvs. hjärta och lefver af skallerorm), och ändock icke blifvit sit darrande quitte. P. Kalm i VetAH 14: 187 (1753; i fråga om darrhändthet); jfr DARRA 3 b.
4) motsv. DARRA, v.1 5. Tu skalt äta titt brödh medh bäffuande, och dricka titt watn medh darrande och sorgh. Hes. 12: 18 (Bib. 1541; öfv. 1904: drick ditt vatten darrande och med oro). Med fruchtan och darrande tacker (Herren). Tob. 13: 6 (Bib. 1541). En stadigh fruchtan, förskreckelse, ångest, darrande och befwande för Gudz strenge dom. Muræus Arndt 2: 463 (1648). Verelius Ind. 68 (1681). Schenberg (1739).
Spalt D 380 band 6, 1907