Publicerad 1925   Lämna synpunkter
BÖRLIG, adj. -are. adv. -EN (Laurbecchius A 2 a (1652), VDAkt. 1784, nr 273); adv. superl. -LIGST (Lucidor).
Ordformer
(-lig, n. sg. 1640. -ligit, n. sg. 1681—1690)
Etymologi
[fsv. börliker, liksom fd. börlig af mnt. borlik, afledn. af boren (se BÖRA); jfr t. gebührlich. — Jfr TILL-, VEDER-BÖRLIG]
(†) tillbörlig, lämplig, passande; vederbörlig; ss. adv.: på tillbörligt sätt, tillbörligen, vederbörligen. Att möta sådana åhengiande fara med börlig mootstånd. RP 8: 97 (1640). Hur som Jagh rättlig skall min Jesus börligst ära. Lucidor (SVS) 280 (1672). Iagh haar .. söckt ett börligt och mijna Studier lijkmätigt avancement. VDAkt. 1689, nr 423. Dhen .. börligaste tacksambheet jag min Högv. Hr Biskop .. är tillbunden. Därs. 1696, nr 97. Bemälte Comminister (blef) .. af Härads rätten börligen frikänd från all vidare åtalan. Därs. 1784, nr 273.
Afledn.: BÖRLIGHET, f. (†) i uttr. efter börlighet, såsom det är tillbörligt, såsom vederbör. Inscriptio och tituli (på brefvet voro) icke .. fattade effter .. hvars och eens börlighet. RP 8: 131 (1640). En sådan Hieltes Roosz / Som effter börligheet ey skrifwas kan. Lucidor (SVS) 196 (1672).

 

Spalt B 4913 band 5, 1925

Webbansvarig