Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BRACK brak4, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[af t. bracke, af ovisst urspr.; jfr eng. brach, fr. braque]
(numera bl. kynol.) lätt stöfvare af vissa utländska racer. Möller (1790). TIdr. 1881, s. 45.

 

Spalt B 4127 band 5, 1921

Webbansvarig