| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
BONITET bωn1ite4t l. bon1– l. bω1– l. bå1-, r.; best. -en; pl. -er.
(föga br. utom skogsv.) godhet, (god) kvalitet; godhetsgrad. Boniteten (hos Norrlandslärfterna) är erkänd vara förträfflig. N. E. Hofman-Bang i Qvartalsskr. f. landtm. I. 3: 9 (1833). Andersson Frem. ord (1857). (Öfverfaktorn på tryckeriet) måste själfständigt kunna leda officinens tekniska afdelningar .. såväl med hänsyn till arbetets utförande i rätt tid, dess bonitet som ekonomi. Nord. boktr.-tidskr. 1905, s. 36. Boniteter hafva bestämts efter genomsnittlig ålder och höjd pr (skogs-)bestånd. Skogsv.-fören. tidskr. 1912, s. 16. 2 NF 25: 1083 (1917).
-INDELNING~020. skogsv. indelning i olika klasser efter godhetsgrad. Skogsv.-fören. tidskr. 1912, Fackupps. s. 98. —
-KLASS. skogsv. Thelaus Om skog. 154 (1865). Erfarenhetstabeller upprättas för flera växtlighets- (ståndorts- eller bonitets-)klasser för ett visst trädslag. Kinman Guttenberg 90 (1890).
Spalt B 3883 band 5, 1919