| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
BOM bωm4, sbst.2, r. l. m.; best. bommen; pl. bommar.
skott l. slag l. kast o. d. som icke träffar målet; motsatt: träff. Det var bom: Mollberg slog åtta: / Bom för Wingmark. Bellman 3: 194 (1770, 1790; i fråga om kägelspel). En päl var plikt för hvarje bom (vid kägelspel). Ödmann Hågk. 17 (1801). Skjutinstr. f. inf. 1889, s. 43. Bedömandet af ”träff” eller ”bom” verkställes från målfartyget. Vår flotta 1913, s. 104 (om torpedskott). — särsk.
a) (numera föga br.) mer l. mindre bildl. (jfr b slutet): fel, brott (mot ngt), bock, förseelse. Mot tablaturen hvilken bom! Leopold 6: 377 (1795). Dessa idkeliga bockar, bommar och okunnighetsprof. Polyfem V. 30: 4 (1812). En den kapitalaste bom emot inbillningens logik. Runeberg E. skr. 1: 299 (1833). Ibland undfaller mig en bom mot den fina tonen. Carlén Ensl. 2: 124 (1846).
b) i förb. slå, skjuta, kasta, gå bom o. d., förfela målet, ej träffa. Slå bom, i klot-spel. Serenius (1741). Din bössa (skall) .. om hon skjuter, skjuta bom. J. G. Oxenstierna 5: 461 (1773). Du slår, men huru slår? Jo ideliga bom. Bellman 2: 92 (1777; i fråga om kägelspel). Den trasigaste ungen / Vann priset vid vår dom, / När han slog riktigt kungen, / Och grefven kasta’ bom. Lenngren 15 (1797; i fråga om kägelspel). Han ladda och sköt åter bom. Greiff Jagt 76 (1828). Ett par skott .. brunno ej af, och de andra gingo bom. Skogman Eug. 1: 175 (1854). Om någon skjuter bom på en fogel. Wigström Folkdiktn. 2: 124 (1881). — (numera föga br.) mer l. mindre bildl.: taga miste, göra fel; misslyckas. Hur’ illa, illa slår du bom, / Om du tror dig berömmas böra, / För det du giör, det du bör giöra. Brobergen 256 (1708). Din tanke slår bommar. Afzelius Sagoh. XI. 2: 46 (cit. fr. c. 1710). Slå bom i sina uträkningar. Dalin Arg. 2: 319 (1734, 1754). Men roptes vändning åt ett håll, då slog han bom på bom. Runeberg 2: 51 (1846). Dina trollerier slå bom. Sparre Sjökadetten 709 (1850). Om jag skulle skjuta bom med .. (mina infall), så har jag några andra i beredskap. Nyblom M. Twain 1: 87 (1873).
Anm. till b. När ordet står i sg. utan bestämning i dessa förb., uppfattas det numera allmänt ss. adv. Ss. sådant betecknas det i ordböcker tidigast af Nordforss (1805). Tidigare ordböcker, t. ex. Serenius (1741), Lind (1749), Sahlstedt (1773) o. Möller (1790), upptaga det bl. i förb. slå bom, o. denna anföra de under sbst. bom = BOM, sbst.1
-RÄNNA, sbst.2 [benämningen är föranledd däraf att klotet icke råkar käglorna, om det kommer ned i rännan] ränna längs ena sidan af en kägelbana. 2 NF 15: 548 (1911). —
-SKOTT. Nilsson Fauna 1: 128 (1847). särsk. om sprängskott som ej gör verkan. Wetterdal Grufbr. 133 (1878). —
Spalt B 3821 band 5, 1918