Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BLÖTINGE, m.
Etymologi
[afl. af BLÖT, adj. 2; jfr nor. dial. blauting, rädd, försagd, blödig person]
(†) vekling. Schenberg (1739).

 

Spalt B 3638 band 5, 1917

Webbansvarig