Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BLÖTHET blø3t~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en.
sbst. till BLÖT, adj. — särsk.
1) [fsv. blöthet; jfr d. blødhed] (†) till BLÖT, adj. 1: mjukhet. Helsingius E 8 b (1587). Lex. Linc. (1640). Mjälten (var) af en besynnerlig blöthet, så at han icke var mycket fastare, än coagulerad blod. J. Sidrén i Veckoskr. f. läk. 1: 80 (1781). P. König i VetAH 1817, s. 48.
2) (†) veklighet, slapphet, kvinnlighet; jfr BLÖT, adj. 2. Helsingius E 8 b (1587). Rudeen Vitt. 220 (1687). Ekblad (1764; under hebetudo).
3) (föga br.) till BLÖT, adj. 3: blödighet. Weste (1807). Dalin (1850).
4) till 5: väta, fuktighet. Almqvist (1844). Dalin (1850).

 

Spalt B 3638 band 5, 1917

Webbansvarig