Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BLÄCKIG, adj.2
Ordformer
(bläckug Rinman 1: 276 (1788), blickug Därs. 232)
Etymologi
[sannol. afl. af den stam som föreligger i BLEK, sbst.1, o. BLEKA, v.1; benämningen är möjl. föranledd af mineralets metallglans; jfr BLÄCKKIS]
(†) blänkande, (metall)glänsande? anträffadt bl. i förb. bläckig malm = BLÄCKKIS. Bläckug Malm kallas vid Stora Kopparbergs Grufva den lefverbruna Kiesen, som ofta sitter uti Malmen. Rinman 1: 276 (1788).

 

Spalt B 3589 band 5, 1917

Webbansvarig