Publicerad 1916   Lämna synpunkter
BLUNKA (blu`nka Weste), v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. blunka (Västergötl., Hof Dial. vestrog. 91 (1772)), blunkä (Gottl., Wennersten Nygutn. ordb. (1903)), motsv. d. dial. o. ä. d. blunke, nor. dial. blunka; sannol. antingen bildadt till stammen i BLUNDA efter mönster af BLINKA l. af BLINKA gm påverkan af BLUND(A)]
(†) blinka. (Sköldpaddan) blunkar skiftevis med ögonen. Götheb. mag. 1760, s. 275. Blu`nka, bättre Blinka. Weste (1807).

 

Spalt B 3495 band 4, 1916

Webbansvarig