Publicerad 1915   Lämna synpunkter
BLIKTA blik3ta2 (bli`kta Weste), f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(blikt- Siljeström Larsson, Linné osv. blekt- Beskr. ö. Dal. II. 2: 24 (1866), LAT 1869, s. 79)
Etymologi
[afl. af stammen i BLECK o. BLIKA; jfr för öfrigt E. Hellquist i Arkiv. f. nord. filol. 13: 238 (1897) o. 14: 8 (1898). Namnet torde vara föranledt af fiskens ljusa färg]
(i bygdemålsfärgadt spr. i Dalarna) (individ af) fiskarten Coregonus albula Lin., siklöja; jfr BYSSJA. Siljeström Larsson De lacu Siljan 31 (1730). Uti sjön Siljan finnas följande fiskar. Grönsik, ryssing. blikta (m. fl.). Linné Ungd. 2: 263 (1734). Fisken som i Siljan fångas, och der Blickta kallas, är et och samma slag med vår Byssja. Lenæus Delsbo 12 (1764). För krokfiske begagnas (i Dalarna) till agn no(r)s, mört .. och blikta. LAHT 1886, s. 35.

 

Spalt B 3210 band 4, 1915

Webbansvarig