Publicerad 1913   Lämna synpunkter
BLECKSLAGARE bläk3~sla2gare, i sht i Sveal. o. Norrl. stundom blek3(ble`ckslagare Weste), m.; best. -en, äfv. -n; pl. =. Anm. Som titel omedelbart före personnamn användes i talspr. stundom den förkortade formen bleckslagar.
Etymologi
[jfr ä. d. blikslager, d. blikkenslager, holl. blikslager, t. blechschläger]
person som har till yrke l. åliggande att tillverka blecksaker, i sht af järnbleck. Bleckslagar(e), äfv. bleckslagaren A. Bleck- eller Plåteslagare .. (t.) Goldschlager, Blechmacher. Lex. Linc. (1640; under bractearius); jfr anm. nedan. Stockholms Stad äger nu af Borgerskap .. 9 Bläckslagare. P. J. Bergius Intr. i VetA 1758, s. 32. Bleckslagaren .. använder .. förtent jernbleck och messingsbleck, samt äfven, ehuru mindre ofta, jernplåt, kopparbleck eller zinkbleck. Almroth Karmarsch 599 (1839). H. Elmquist i Arbetsstatistik 4: 110 (1904).
Anm. Möjl. har ordet hos Lex. Linc. (1640; se ofvan) o. Lind (1749; under blechmacher) bet.: person som tillverkar hamradt bleck, blecksmed. På samma bet. tyda de nedanstående ssgrna -BRUK, -HAMMARE, -INRÄTTNING, -UGN, hvilka emellertid anträffats endast i ett par ordböcker.
Ssgr: BLECKSLAGAR-300~ l. -SLAGARE-ARBETE 3100~020, äfv. ~200.
1) abstr. Uti hvarjehanda svart Bleckslagare arbete .. finnes här i Riket .. många snälla arbetare. Rinman Jernförädl. 358 (1772). Dalin (1850: -slagar-). Kindblad (1867: -slagare-).
2) konkret: blecksak, numera i sht af hvitbleck. Weste (1807). Tunn jernplåt eller jernbleck förtennas på ytan och deraf göras hvarjehanda bleckslagare-arbeten. Berlin Lärob. 156 (1876, 1880).
(jfr anm. ofvan) -BRUK. (†) anläggning för tillverkning af bleck; jfr -HAMMARE, -INRÄTTNING samt BLECK-BRUK. Wikforss (1804: -slagar-; under blechmeister). Heinrich (1814: -slagar-).
-GESÄLL~02. SP 1779, s. 260 (: Bleckslagare Gesällen). Lundin o. Strindberg G. Sthm 597 (1882: -slagar-).
(jfr anm. ofvan) -HAMMARE. (†) = -BRUK. Bleckslagarhammare, bruk der bleck slås. Wikforss (1804; under blechhammer). Heinrich (1814: -slagar-).
-HANDTVERK~20 l. ~02. Nordforss (1805: -slagare-). Kindblad (1867: -slagare-).
(jfr anm. ofvan) -INRÄTTNING. (†) = -BRUK. Wikforss (1804: -slagar-; under blechmeister). Heinrich (1814: -slagar-).
-LACK~2. (färgadt) lack l. (färgad) fernissa till blecksaker. AHB 113: 57 (1883: -slagare-).
-LOD~2. blandning af tenn o. bly som af bleckslagare användes till lödning. Hector Vårt husgeråd 106 (1904: -slagar-).
-LÄRA~20. Han gaf sig i bleckslagarelära. S. Grubbe i Försl. t. SAOB (1852).
-MÄSTARE~200. Kindblad (1867: -slagare-). PT 1903, nr 303 B, s. 2 (: -slagare-).
-SKRÅ~2. (förr) jfr -ÄMBETE. Dalin (1850: -slagar-).
(jfr anm. ofvan) -UGN. (†) Eldställe el. ugn der man bringar järn till bleck, bleckslagarugn. Wikforss (1804; under blechfeuer). Heinrich (1814: -slagar-).
-VARA~20. (mindre br.) blecksak; vanl. i pl. Wikforss (1804: -slagar-; under blechwaare). Moirering .. användes en lång tid på alla finare bleckslagarevaror. Almroth Karmarsch 602 (1839).
-VERKSTAD~20 l. ~02. Nordforss (1805: -slagare-). I en bleckslagarverkstad finnas både hvita bleckplåtar och svart jernplåt, messingsplåt och zinkplåt, ja, t. o. m. plåt af koppar. Arb. bok 138 (1887). PT 1900, nr 274, s. 1 (: -slagare-).
-YRKE~20. Kindblad (1867: -slagare-). Höjer Sv. 2: 1024 (1879: -slagar-).
-ÅLDERMAN~200 l. ~102. (förr) Sthms hist. cal. 1761, s. 81 (: Bleckslagare Ålderman). S. Grubbe i Försl. t. SAOB (1852: -slagare-).
-ÄMBETE~020, äfv. ~200. (förr) jfr -SKRÅ. År 1705 upstod en tvist emellan Bleckslagare-Embetet och Kopparslagarne, hvilke senare förmente, at taks beslående med hvita bleckplåtar eller det hvita bleckets förarbetande egenteligen vore Bleckslagare-Embetet tilhörigt. Flintberg Borg. förm. 63 (1786). G. Upmark i Meddel. fr. Nord. mus. 1901, s. 259 (-slagar-).

 

Spalt B 3119 band 4, 1913

Webbansvarig