Publicerad 1913   Lämna synpunkter
BLASKIG blas3kig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[till BLASK, sbst.1, BLASKA, v.1; jfr Tamm Avledn.-änd. hos adj. 28 (1899)]
(hvard.)
1) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] till BLASK, sbst.1 2: våt, slaskig. Tamm Granskn. af sv. ord 31 (1901). Den blaskigaste förvinter, vi .. kunna minnas, har den nu förflutna .. varit. Lantm.-bl. 1913, s. 56.
2) till BLASK, sbst.1 3: kraftlös, vattnig, fadd. Fick han en blaskig tysk soppa, så åt han den med .. ifver och villighet. Almkvist Turgenjef Nov. 8: 6 (1887).
3) urvattnad, suddig; jfr DASKIG. En blaskigt röd färg. Geijerstam Fattigt folk 1: 145 (1884). Figurerna och de öfriga föremålen (på taflorna) stå ”blaskiga” och substanslösa inför oss i stället för att ega den fasthet, som verkligheten visar. SD 1888, nr 233, s. 3. Blaskiga färger. Steffen Britt. ströft. 328 (1895). — (mindre br.) bildl.: oklar, färglös, kraftlös, märglös, hållningslös, matt, fadd. Romanen ”Gift” (är) .. den .. till syftningen blaskigaste af alla Kiellands samhällssatirer. P. A. Gödecke i Nord. tidskr. 1883, s. 543. Den nuvarande blaskiga liberala vingelpolitiken. VL 1908, nr 203, s. 4. (Tidningens) blaskiga ton, dess förnöjsamhet med allting är ej manlig. SDS 1908, nr 160, s. 2.
4) (mindre br.) om person, utseende, sätt o. d.: slapp, haltlös, kraftlös, pjaskig. Det var någonting blaskigt och blött i Lisas hela utseende, som påminde om en illa urvriden trasa. Agrell På landsb. 50 (1887). (H:s) blaskiga sätt .. beröfvade honom all popularitet inom artisternas krets. Hellander Teaterlif 207 (1898).

 

Spalt B 3106 band 4, 1913

Webbansvarig