Publicerad 1912   Lämna synpunkter
BJÄLLRAD bjäl3rad2, p. adj.
Etymologi
[bildadt till BJÄLLRA, sbst.]
(tillfällig bildning) behängd med bjällra l. bjällror. Dansarskaran, rutigt grann, / Med svärd i hand och bjellrad häl, / Sig svängde konstigt, snabbt och väl. Arnell Scott Sjöfr. 169 (1829). Dens. Moore LR 1: 52 (1829).

 

Spalt B 2943 band 4, 1912

Webbansvarig